Svensk ekonomi växer igen – men bilden är mer komplex än rubrikerna visar
Sveriges ekonomi växte mer än väntat under tredje kvartalet. I årstakt ökade BNP med 2,6 procent, vilket överträffade både de preliminära siffrorna och analytikernas uppskattningar. I kvartalstakt var ökningen 1,1 procent – något högre än väntade 0,9 procent.
SCB beskriver utvecklingen som bred, med positiva bidrag från export, investeringar och hushållens konsumtion. Exporten ökade med 1,8 procent i kvartalstakt och bidrog med en hel procentenhet till den övergripande uppgången. Hushållens konsumtion steg med 0,8 procent, framför allt drivet av transportutgifter, men också ökningar för bostad, möbler, kläder och skor. Samtidigt tyngde varulagrens utveckling den samlade siffran med 0,5 procentenheter. Hushållens reala disponibla inkomster ökade i sin tur med 2,2 procent i årstakt, vilket normalt brukar innebära ett visst lyft för konsumtionen.
Mycket som missas
Det är en stark rapport på pappret, men det finns ett problem: den visar inte hela bilden. För att förstå läget i svensk ekonomi måste man skala i alla lager, och när man gör det är det långt ifrån tydligt att vi ser starten på en bred och uthållig återhämtning.
Hushållens konsumtion ökade visserligen, men det var framför allt fasta bruttoinvesteringar och export som drev uppgången. Investeringar är i sig ett positivt tecken, men det är inget bevis på en bred återhämtning. De kan öka även när konjunkturen är svag.
Samma sak med exporten. En stark utveckling är bra för sysselsättningen i exportindustrin och kan ge ringar på vattnet i resten av ekonomin, men en ökning speglar framför allt omvärldens efterfrågan – inte hur den inhemska ekonomin mår.
En signal, men inget bekräftat trendbrott
Lite av det vi sett hittills i år ger stöd för att en vändning skulle vara på gång. Tillväxten stod i praktiken still i både första och andra kvartalet. Under årets första kvartal krympte ekonomin med 0,1 procent och i det andra ökade den med 0,8 procent enligt dagens reviderade siffror. Mycket talar också för att en enda månad – augusti – bar en stor del av lyftet i tredje kvartalet, vilket BNP-indikatorn, alltså snabbsammanställningen, visade.
En hållbar uppgång kräver att flera månader pekar i samma riktning. Gärna ännu längre.
De underliggande faktorerna, alltså de som säger något om var vi är på väg, är dessutom fortsatt svaga. Hushållens stämningsläge ligger kvar under det normala i KI:s barometer, och i gårdagens mätning föll oroande nog konfidensindikatorn till och med tillbaka efter sex månader av uppgång. Riksbankens företagsundersökning från oktober beskriver också ett fortsatt dystert läge. Där framgår att man inte ens är säker på om vi sett botten.
Hushållen håller fortsatt hårt i plånboken
Den svagt positiva trenden som vi sett i detaljhandeln de senaste månaderna bröts även den i oktober. Det är ett mycket dåligt tecken. Detaljhandeln ger ofta en indikation på hushållens köpvanor och deras ekonomiska självbild. Att försäljningen plötsligt viker nedåt tyder på att hushållen ännu inte har börjat släppa på sin försiktighet.
Som om det inte vore nog ligger arbetslösheten kvar på historiskt höga nivåer. SCB:s arbetskraftsundersökningar och AMS-statistiken pekar åt lite olika håll, men dagens rapport bekräftar att lite har förändrats. Antalet sysselsatta var nästintill oförändrat i tredje kvartalet. Visst, arbetslösheten är i praktiken det sista som reagerar i en konjunkturåterhämtning, men den tröghet som syns är en signal som borde tas på allvar.
Sammanfattningsvis visar ekonomin små tecken på återhämtning. De är tydliga nog att notera, men för svaga för att dra långtgående slutsatser av. Läget är bräckligt och saknar bred förankring hos både hushåll och företag. De positiva signalerna i dagens siffror behöver följas av fler för att Riksbanken ska kunna känna verklig trygghet i att konjunkturen faktiskt håller på att stärkas.
Personligen vågar jag i alla fall inte säga att detta är början på en varaktig återhämtning. För om det är något vi lärt oss vid det här laget är det att svensk ekonomi rör sig långsamt. Hushållen är oerhört känsliga för ränteförändringar och prisnivåer, och minsta bakslag får dem att snabbt dra åt handbromsen igen.
Kalla mig tråkig – jag vill ju också skrika ”äntligen”, som Di:s Viktor Munkhammar gör i en kommentar i dag. Men jag håller mig tills tecknen är fler, tydligare och faktiskt pekar åt samma håll.