Kronfallet tilltar – men marknaden tror fortfarande på en comeback
Den svenska kronan har haft en svag utveckling under 2026. Sedan årsskiftet har euron stigit från omkring 10,80 till 11,10 kronor, samtidigt som dollarn gått från cirka 9,20 till 9,75 kronor. Det innebär att kronan försvagats med ungefär tre procent mot euron och sex procent mot dollarn.
Den viktigaste förklaringen är att ränteskillnaderna har börjat utvecklas till kronans nackdel. ECB höjde nyligen räntan och marknaden räknar med att ytterligare höjningar kan bli aktuella om de nya inflationsimpulserna visar sig svårbekämpade. I USA har också förväntningarna svängt kraftigt. För bara några månader sedan prisade marknaden in flera räntesänkningar från Federal Reserve. I dag väntas i stället minst en räntehöjning före årsskiftet.
Högre räntor i både euroområdet och USA gör euron och dollarn mer attraktiva jämfört med kronan, särskilt när Riksbanken väntas hålla räntan oförändrad under en längre tid. Först i början av nästa år är en räntehöjning fullt inprisad.
Samtidigt har den svenska ekonomin utvecklats svagare än många väntat sig. Återhämtningen i hushållens konsumtion och bostadsmarknaden har gått trögare än förväntat, vilket bidragit till att hålla tillbaka intresset för svenska tillgångar.
Det finns dock skäl att nyansera bilden. Kronans försvagning är inte unik. De flesta mindre valutor har försvagats mot både euron och dollarn, och under de senaste veckorna har rörelsen blivit ännu tydligare. Det talar för att globala kapitalflöden spelat en viktig roll. När stora kapitalflöden rör sig kan valutakurser ibland avvika mer från ekonomiska fundamenta än vad som långsiktigt är motiverat. Dessutom tenderar sådana rörelser att förstärka sig själva. När investerare ser en valuta försvagas väljer fler att minska sin exponering, vilket i sin tur kan leda till ytterligare försvagning.
En annan möjlig förklaring är att investerare valt att ta hem vinster efter den starka utvecklingen under 2025. Kronan var fjolårets bäst presterande valuta bland de större industriländernas valutor, vilket gjorde att många internationella investerare satt med betydande vinster. När osäkerheten kring Mellanöstern ökade blev det naturligt för en del att ta hem delar av dem.
På kort sikt är det rimligt att anta att det fortsätter se ut så här. Samtidigt ska man ha med sig att marknaden fortfarande räknar med en starkare krona framöver. Det antyder att valutamarknaden ser dagens svaghet som ett resultat av tillfälliga ränteskillnader snarare än fundamentala problem i svensk ekonomi.
Om oljepriset fortsätter att falla tillbaka och oron i Mellanöstern avtar kan det också bli svårt att motivera de högre ränteförväntningarna i euroområdet och USA.
I ett sådant läge kan kronan ganska snabbt återta en del av den mark som gått förlorad under året. Kanske mer än så.