Oljepriset på högsta nivån sedan 2022 – ett växande dilemma för Riksbanken
Brentoljan steg på fredagen till 116 dollar per fat, den högsta nivån sedan juni 2022. Därmed har oljepriset också passerat toppnivån från krigets inledning. Bakom uppgången ligger framför allt en växande oro för nya amerikanska attacker mot Iran. Trump har hittills avvaktat med nya angrepp inför det amerikanska mellanårsvalet den 3 november, men enligt uppgifter planeras nya attacker kort därefter. Till oron på oljemarknaden bidrar också de Iranstödda huthiernas fortsatta attacker mot Saudiarabien, en av världens största oljeexportörer. Landet har ökat sin produktion för att bidra till att hålla nere oljepriset, men attackerna riskerar att störa leveranserna och minska mängden olja som når världsmarknaden.
Under veckan har jag i flera analyser manat Riksbanken till försiktighet och varnat för att reagera alltför reflexmässigt på de högre energipriserna. Företagens prisplaner och inflationsförväntningarna visar fortfarande inga tydliga tecken på att inflationstrycket håller på att sprida sig. Det gäller särskilt Riksbankens egna företagsundersökningar. I Konjunkturinstitutets löpande mätningar ligger prisplanerna visserligen över det historiska genomsnittet, men inte på nivåer som signalerar att någon kraftig prisuppgång står för dörren. Även löneutvecklingen är förhållandevis måttlig och arbetslösheten ligger kvar på höga nivåer.
Det är viktiga motvikter till de högre energipriserna, och den bedömningen står jag fast vid. Dyrare energi urholkar redan hushållens köpkraft och fungerar som en naturlig broms på ekonomin. Att möta detta med högre räntor riskerar att förstärka inbromsningen utan att komma åt orsaken till prisuppgången.
Men ju längre oljepriset stannar på dessa nivåer, desto större blir riskerna. Särskilt om det kombineras med höga elpriser i vinter, vilket mycket just nu talar för. Om kostnadsökningarna börjar sprida sig till den bredare prisbildningen och påverka inflationsförväntningar och lönekrav förändras också förutsättningarna för Riksbanken. Där är vi dock ännu inte.
Det finns förstås en gräns för hur länge företagen kan absorbera de högre kostnaderna. Om energipriserna förblir höga ökar risken att fler försöker föra över kostnaderna på kunderna. Samtidigt tror jag att det blir svårare än under inflationsuppgången 2021-2022. Hushållen är mer prismedvetna och företagen möter en svagare efterfrågan. Livsmedelskedjorna lär exempelvis få betydligt svårare att motivera stora prishöjningar den här gången, efter de senaste årens intensiva debatt om matpriserna. Det är inte oviktigt, eftersom matpriserna har stor betydelse för hushållens inflationsförväntningar, som i sin tur kan påverka pris- och lönebildningen i andra delar av ekonomin.
Men återigen, det finns en gräns.
Oljepriset har legat kring 90-100 dollar per fat de senaste månaderna och är alltså nu uppe på 116 dollar, utan någon tydlig lösning på konflikten i sikte. Det är oroande.