Inför Riksbankens räntebesked den 5 november
Om drygt två veckor är det dags igen. Riksbanken håller sitt nästa penningpolitiska möte den 4 november, med räntebesked dagen därpå. Efter den senaste sänkningen av styrräntan – den åttonde i ordningen – ned till 1,75 procent, markerade Riksbanken tydligt att man sänkt färdigt. Förväntningarna inför mötet nu i november är därför lågt ställda, särskilt då det också är ett så kallat mellanmöte där ingen ny räntebana presenteras.
Fokus kommer i stället riktas mot tonläget i pressmeddelandet och på vad riksbankschef Erik Thedéen säger under den efterföljande presskonferensen. Små nyansskillnader kan ge viktiga ledtrådar om Riksbanken gjort någon ny bedömning av läget – och om en ränteförändring kan komma på tal tidigare än vad räntebanan just nu antyder.
Inflationen: nedgången fortsätter – kan parkera under målet
Sedan septembermötet har endast en ny inflationssiffra publicerats (preliminära siffror för oktober publiceras den 6 november, dagen efter räntebeskedet). KPIF sjönk marginellt i september – från 3,2 till 3,1 procent – i linje med förväntningarna. Även KPIF-XE, alltså inflation med fast ränta exklusive de mer volatila energipriserna, fortsatte ned till 2,7 procent från 2,9. Livsmedelspriserna spelade en viktig roll i nedgången, efter att ha fallit för andra månaden i rad. Det är särskilt glädjande eftersom matpriser tenderar att sätta tonen för hur vi uppfattar prisutvecklingen i stort, med risk för att smitta av sig.
De största bidragen kom från högre elpriser, hyror, biluthyrning samt priser på restaurang och logi. Elpriserna väntas fortsätta dra upp inflationen de närmaste månaderna, förstärkt av kraftiga baseffekter. Uppgången är dock tillfällig. Någon upprepning av elchocken 2021-2022 är inte i sikte.
Blickar man framåt väntas inflationen dämpas betydligt. Vid septembermötet justerade Riksbanken ned sin inflationsprognos kraftigt med hänvisning till en starkare krona, sjunkande prisplaner och dämpade inflationsförväntningar. KPIF bedöms falla till i genomsnitt omkring 1,0 procent nästa år och därefter stiga måttligt till 1,7 procent 2027.
Riksbanken har ingen anledning att göra en annan bedömning nu. Inflationsbilden har fortsatt att förbättras. Förväntningarna på ett års sikt sjönk i oktober till 1,6 procent – den lägsta nivån sedan 2021, bortsett från en tillfällig dipp i fjol. Även på två och fem års sikt är förväntningarna stabila, och företagens prisplaner visar samma tendens. Farhågorna om en andra inflationsvåg har därmed bleknat betydligt, och mycket talar nu för att pristrycket kan bli lägre än målet på 2 procent under en lång tid framöver.
Konjunkturen: tecken på ljusning – men fortsatt kyligt på arbetsmarknaden
Hur är det då med konjunkturen? Efter en längre tid av svaghet – Sverige gick in i lågkonjunktur 2023 – börjar nu små ljusglimtar skymtas. Detaljhandeln och den privata tjänstesektorn har fått upp farten något, och BNP-siffrorna för augusti kom in starkare än väntat, även om månadssiffror alltid bör tolkas med viss försiktighet. Det andra kvartalet var dessutom en besvikelse, och eftersom hela tredje kvartalet ännu inte är klart är det för tidigt att ropa hej.
Samtidigt finns tecken på att läget håller på att stabiliseras. Konjunkturinstitutets barometer har pekat uppåt de senaste månaderna och ger skäl till viss optimism, även om uppgången sker från låga nivåer. Nästa år väntas dessutom nya lättnader i form av skattesänkningar och sänkt matmoms. Det ger hushållen större utrymme att öka sin konsumtion och kan bidra till att få hjulen i ekonomin att börja snurra igen.
Arbetsmarknaden fortsätter däremot att vara den svaga punkten. Trots en historiskt snabb räntesänkningscykel är läget fortfarande frostigt. Arbetslösheten ligger kvar på nivåer som inte setts sedan finanskrisen, bortsett från tillfälliga toppar under pandemin. En mer hållbar återhämtning förutsätter att arbetslösheten börjar sjunka – annars riskerar de gröna skotten att vissna innan de hinner slå rot.
Framåtblick: små steg mot återhämtning men hot saknas inte
Sammantaget finns vissa tecken på att ekonomin är på väg att vända, men signalerna är fortfarande svaga. Hot saknas dessutom inte. Den största risken är troligen de delvis bortglömda 15-procentiga tullar som Trump-administrationen införde mot EU i augusti, vars effekter ännu är oklara. Exporten har varit ljuspunkten i ekonomin under krisen. Skulle den bromsa in lär det märkas.
Till detta kommer den politiska osäkerheten i USA och globalt. Trump fortsätter att skapa oro, senast genom nya tullhot mot Kina som fått marknaden att reagera. Även om hoten inte blir verklighet bidrar den typen av utspel till ökad osäkerhet, något som lätt får ekonomin att stanna upp.
En annan riskfaktor är om AI-hajpen tappar fart, eller värre, om ett större börsfall inträffar. En kraftig minskning av hushållens tillgångar skulle snabbt slå mot konsumtionen och fördröja återhämtningen.
Ny sänkning kan inte uteslutas
Enligt undertecknad blir det mest intressanta på mötet att se hur Riksbanken värderar riskerna – och de tycks främst ligga på nedsidan, både för tillväxten och inflationen. Särskilt intressant blir hur man beskriver arbetsmarknaden. Den var avgörande för sänkningen i september och kan återigen bli tungan på vågen – inte nu, men kanske i början av nästa år. Just nu bedömer marknaden sannolikheten för en ny sänkning till omkring 30 procent.