Inför Riksbankens räntebesked den 18 december

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något inför Riksbankens kommande besked. Precis som i november är det sannolikt att även detta möte blir lågmält och utan större nyheter. Samma bild gäller januari. Först i mars, när också en uppdaterad räntebana presenteras, kan vi få något som bryter mönstret – men det är fullt möjligt att vi får vänta ytterligare ett par möten, kanske till efter sommaren, innan Riksbanken tydligare signalerar hur de ser på framtida justeringar.

Förra året avslutades med vissa tecken på förbättring i svensk ekonomi, men utvecklingen bröts i början av det här året när Trumps tullutspel skapade oro på marknaderna och dämpade hushållens humör. Därefter har signalerna om konjunkturen varit spretiga. Vissa indikatorer har pekat uppåt, men även dessa har den senaste tiden mött bakslag: hushållens konfidensindikator i KI:s barometer föll i november, likaså detaljhandeln och industrins PMI. Den preliminära BNP-indikatorn för oktober förstärkte bilden genom att visa en tydlig nedgång, främst driven av lägre hushållskonsumtion.

Detta har dock inte hindrat flera bedömare från att skruva upp förväntningarna rejält inför nästa år, inte minst med stöd av den starka BNP-siffran för tredje kvartalet. I argumentationen lyfter man också fram regeringens stora stimulanspaket till hushållen. Visst kommer det öka köpkraften – enligt regeringens beräkningar får en typisk barnfamilj en lättnad på ungefär 1 900 kronor. Men på många låter det som att detta skulle få hushållen att gå från handbroms, eller i bästa fall krypfart, till full gas över en natt. Danske Bank har till och med gått så långt som att skriva in en räntehöjning mot slutet av nästa år. Det framstår, enligt min bedömning, som alltför optimistiskt. Riksbanken har skäl att tveka inför idén att konjunkturen är på väg att ta ordentlig fart – underlaget är tunt.

Pristrycket talar också för att räntehöjningar inte är något Riksbanken behöver fundera särskilt mycket på de kommande åren. PPI, inflationsförväntningar och företagens prisplaner har stabiliserats på låga nivåer. Inflationen väntas i genomsnitt ligga strax över 1 procent nästa år och fortsätta vara under inflationsmålet under 2027. Först 2028 bedöms inflationen åter vara i linje med målet. Den senaste tidens fortsatta kronförstärkning innebär dessutom risk för ännu lägre inflation nästa år, eventuellt under 1 procent.

Sammantaget är mycket fortfarande osäkert, och Riksbanken lär fortsätta vara återhållsam i sina formuleringar. Jag är medveten om att jag avviker något från konsensus (marknaden prisar in en höjning i början 2027), men om något tycker jag att en ytterligare sänkning ligger närmare till hands än en höjning. Det som dock talar emot en ny sänkning är att Europeiska Centralbanken rör sig i motsatt riktning. ECB ligger närmare en höjning än en sänkning efter att tysk industri plötsligt visat livstecken. De två centralbankerna är redan i otakt, vilket är ovanligt. Ska Riksbanken gå vidare med ännu en sänkning krävs sannolikt att ECB också gör det.