Inflationsuppgången synad – energin står för nästan hela ökningen

Inflationen tog ett rejält kliv uppåt i september. Men den definitiva statistiken från SCB bekräftar att uppgången till stor del drevs av energipriserna. Rensat för energi är inflationen fortfarande mycket låg. Det talar för att Riksbanken bör vara försiktig med att dra för stora slutsatser av septembers siffror.

Inflationen enligt KPIF steg från 0,7 procent i augusti till 1,5 procent i september, helt i linje med den preliminära statistiken. Dagens siffror bekräftar också att energipriserna spelade en avgörande roll.

Elpriserna steg med 11,7 procent och drivmedelspriserna med 13,3 procent under september. KPIF steg med 0,9 procent jämfört med augusti, men rensat för energi var uppgången bara 0,1 procent.

Samtidigt fortsätter livsmedelspriserna att falla. Under september sjönk de med ytterligare 0,6 procent och ligger nu 6,5 procent lägre än för ett år sedan. Det är betydelsefullt eftersom matpriserna, som hushållen möter nästan dagligen, också påverkar deras syn på inflationen. Fortsatta prisnedgångar kan därför bidra till att dämpa inflationsförväntningarna.

Inflationen exklusive energi är fortsatt låg. KPIF-XE låg kvar på 0,5 procent i årstakt, långt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent.

Riksbanken måste blicka framåt

Det finns dock skäl att räkna med ett högre inflationstryck framöver. Företagens prisplaner pekar mot prishöjningar och den 1 december upphör den andra, större tillfälliga skattesänkningen på bensin och diesel. Den motsvarar 3 kronor per liter inklusive moms vid fullt genomslag. Det riskerar att ge inflationen ytterligare en skjuts uppåt.

Men högre energipriser är inte nödvändigtvis ett argument för högre räntor. Det innebär också att hushållen får mindre pengar över till annan konsumtion, vilket kan dämpa efterfrågan och i förlängningen inflationstrycket. Det är en risk jag har återkommit till flera gånger tidigare.

Det är här Riksbankens dilemma ligger. Inflationen kan mycket väl fortsätta uppåt de kommande månaderna, samtidigt som det underliggande pristrycket förblir svagt. Att höja räntan för att möta en till stor del energidriven inflationsuppgång riskerar då att bromsa en ekonomisk återhämtning som ännu inte riktigt har fått fäste.

Septemberutfallet ger knappast Riksbanken något nytt argument för att höja styrräntan redan i november. Ändå är det fortfarande mest sannolikt att en höjning kommer. Marknadens förväntningar, utvecklingen i omvärlden och risken för att prisuppgångarna sprider sig talar för att Riksbanken väljer att ta det säkra före det osäkra, som så många gånger förr.

Men frågan är om det verkligen är det säkraste alternativet.