Riksbanken höjer räntan – men hur många höjningar behövs?

Riksbanken höjer som väntat styrräntan med 0,25 procentenheter till 2 procent. Samtidigt håller man fast vid bedömningen att ytterligare höjningar sannolikt väntar under det kommande året.

Beskedet överraskade varken marknaden, de flesta banker eller mig. Den stora frågan är snarare vad som händer nu. Hur många ytterligare höjningar kommer egentligen att behövas?

Men först till argumenten för dagens beslut. Svensk ekonomi har stärkts under året och flera konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt återhämtning. BNP ökade preliminärt med 0,4 procent under tredje kvartalet, hushållens konsumtion har tagit fart och företagens framtidstro fortsätter att förbättras.

Samtidigt har inflationstrycket ökat. Högre energi- och fraktkostnader, tillsammans med en svagare krona, riskerar att driva upp priserna framöver. Riksbanken räknar med att inflationen stiger över målet på 2 procent nästa år.

Men det finns också skäl till försiktighet.

Arbetsmarknaden är fortfarande svag

Som jag skrev i gårdagens analys fortsätter sysselsättningen att öka, men arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå. Under tredje kvartalet ökade antalet sysselsatta med 74 000 personer jämfört med samma period förra året. Samtidigt låg den säsongsrensade arbetslösheten kvar på 8,7 procent.

Återhämtningen har alltså ännu inte fått fullt genomslag på arbetsmarknaden. Dessutom försämrades hushållens framtidstro i oktober, trots att företagen blivit mer optimistiska.

Även inflationsbilden är tudelad. I september var KPIF-inflationen 1,5 procent. Rensat för energi och tillfälliga finanspolitiska åtgärder var inflationen 1,6 procent, något lägre än Riksbanken hade räknat med. Samtidigt var inflationen 3 procent när de tillfälliga åtgärderna räknades bort men energipriserna inkluderades.

Det visar hur stor betydelse de notoriskt volatila och svårförutsägbara energipriserna har just nu. Samtidigt befinner vi oss inte i samma situation som 2021-2022, då inflationen snabbt spred sig genom ekonomin. Det är långt ifrån säkert att företagen kan föra vidare sina ökade kostnader till konsumenterna i samma utsträckning som då.

Min bedömning

Jag tycker att dagens höjning är rimlig mot bakgrund av den starkare konjunkturen och de ökade inflationsriskerna. Däremot är jag mer tveksam till behovet av flera ytterligare höjningar.

Dels för att arbetslösheten fortfarande är hög och den underliggande inflationen ligger under målet. Men också för att stigande kostnader har två sidor, vilket jag ofta återkommit till. De driver upp inflationen, men kan samtidigt fungera som en naturlig inflationsbroms. När högre bolånekostnader och energipriser urholkar hushållens köpkraft dämpas konsumtionen, vilket gör det svårare för företagen att höja sina priser. På längre sikt kan kostnadsökningarna alltså bidra till att bromsa inflationen.

Det är först om de högre kostnaderna sprider sig vidare i ekonomin och börjar driva upp lönekraven som inflationen riskerar att bli ett mer varaktigt problem. Där är vi inte i dag. Fackförbunden har hittills hållit fast vid en återhållsam lönebildning, och det finns ännu inga tydliga tecken på en pris- och lönespiral.

Riksbanken behöver förstås vara framåtblickande, men det finns en risk att man agerar för kraftfullt på ett inflationstryck som ännu inte fått något bredare genomslag. Jag tycker nu att Riksbanken bör avvakta och ge dagens höjning tid att verka. Inflationsutsikterna är fortfarande osäkra. Det vore olyckligt om man, i ambitionen att förebygga en ny inflationsuppgång som kanske aldrig kommer, bromsar en återhämtning som ännu inte fått fullt fäste. Då riskerar svensk ekonomi att ta skada helt i onödan.