Fler får jobb – men arbetslösheten biter sig fast
Svensk arbetsmarknad fortsätter att återhämta sig, men under ytan kvarstår betydande svagheter. Så kan man sammanfatta dagens arbetsmarknadsstatistik från SCB, som visar att antalet sysselsatta ökade med 74 000 personer under tredje kvartalet jämfört med samma period förra året. Sysselsättningsgraden steg samtidigt med 0,8 procentenheter till 70,6 procent.
Även när man tittar på utvecklingen under året syns en förbättring. Enligt de säsongsrensade siffrorna har antalet sysselsatta ökat med 29 000 personer sedan första kvartalet. Särskilt positiv är utvecklingen bland unga, där arbetslösheten sjunkit från 24,3 till 23,4 procent.
Men bilden är inte fullt så ljus som siffrorna antyder. För trots den positiva utvecklingen på sysselsättningsfronten ligger arbetslösheten kvar på en historiskt hög nivå. Säsongsrensat har den varit oförändrad på 8,7 procent under årets tre första kvartal. Förklaringen är att även arbetskraften växer. Fler kommer i arbete, men fler söker sig också ut på arbetsmarknaden.
Det är alltså en arbetsmarknad som gradvis stärks, men där det fortfarande finns betydande lediga resurser. Hela 163 000 personer är långtidsarbetslösa och det outnyttjade arbetskraftsutbudet motsvarar omkring 640 000 heltidsarbeten.
Riksbanken inför en svår avvägning
Detta är en arbetsmarknadsbild som Riksbanken behöver väga in inför morgondagens räntebesked, där styrräntan väntas höjas till 2 procent efter att ha legat oförändrad på 1,75 procent sedan september förra året.
Tillsammans med de senaste starka konjunkturindikatorerna, däribland industri-PMI, Konjunkturbarometern och BNP-statistiken, pekar dagens arbetsmarknadssiffror på att återhämtningen i svensk ekonomi fortsätter. Det stärker argumenten för att Riksbanken inte längre behöver stimulera ekonomin med en låg styrränta, utan i större utsträckning kan fokusera på att motverka risken för en ny inflationsuppgång.
Samtidigt är bilden inte entydig. Den underliggande inflationen är fortfarande mycket låg. I september låg KPIF-XE, som exkluderar energipriser, kvar på 0,5 procent i årstakt, långt under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Det talar för att Riksbanken inte behöver ha bråttom att höja räntan. Det finns också skäl att vara försiktig med att dra slutsatsen att lågkonjunkturen snart är över. Som dagens arbetsmarknadssiffror visar är arbetslösheten fortsatt hög. Dessutom är svensk ekonomi räntekänslig och många hushåll är fortfarande försiktiga med större inköp, även om konsumtionen börjat återhämta sig.
Riksbanken står inför en tuff utmaning. Tuffare än vad jag tycker framgår av debatten, där tvärsäkra uttalanden om hur Riksbanken borde agera duggar tätt. Agerar man för långsamt riskerar kostnadstrycket att driva upp inflationen på nytt och i värsta fall utlösa en löne-prisspiral. Men agerar man för snabbt riskerar man i stället att sätta käppar i hjulen för en återhämtning som ännu inte fått fullt fäste.
Inflationssiffran kommer för sent
En intressant omständighet inför det här räntebeskedet är även att SCB publicerar sin preliminära inflationsstatistik för oktober (snabb-KPI) först på torsdag, alltså dagen efter att Riksbanken lämnat sitt besked. Den senaste inflationssiffran kommer därmed för sent för att vägas in. Nu tror jag ändå inte att inflationsutfallet skulle ha påverkat själva räntebeslutet. Jag räknar med att styrräntan höjs till 2 procent. Allt annat vore en stor överraskning. Men det hade kunnat påverka Riksbankens signaler framåt. En oväntat hög inflationssiffra hade kunnat stärka argumenten för att hålla fast vid den kraftigt uppjusterade räntebanan från septembermötet, medan ett lägre utfall hade kunnat ge direktionen skäl att signalera en försiktigare hållning till kommande höjningar.
Läs gärna min fullständiga analys inför morgondagens räntebesked.