Tyskland slår in på skuldspåret

Jag borde egentligen skriva om de vallöften regeringen presenterade i dag. Sänkt skatt på arbete och pension, lägre förskoleavgift och sänkt elskatt är några av satsningarna i budgeten. Totalt handlar det om drygt 30 miljarder som, enligt finansministern, ska landa direkt i hushållens plånböcker. I den summan ingår också sänkningen av matmomsen som presenterades förra veckan. 

Sammantaget får detta förstås direkt effekt på svensk ekonomi och möjligheten att få hjulen att börja snurra igen. Men att något av den här kalibern skulle komma var väntat. Det finns utrymme i statsfinanserna, ekonomin behöver stimuleras på fler sätt än räntesänkningar, och regeringen ligger illa till inför nästa års val. Detta skrev jag även när jag redogjorde för min egen syn på styrräntans utveckling.

Annons

Så för att inte upprepa mig – eller kommentera något som redan stötts och blötts i spaltmeter av banker och tyckare – väljer jag i stället att ägna några rader åt Tysklands budget som klubbades förra veckan. Den sticker nämligen ut betydligt mer och kan få effekter även här i Sverige.

Tyskland planerar utgifter på drygt 502 miljarder euro, med nya lån motsvarande 3,3 procent av BNP. Framför allt handlar det om ökade försvarsanslag, och kalkylerna för de kommande åren visar allt större hål i finanserna. Kritiker menar att landet håller på att förvandlas från ett stabilt ankare till att bli en ny skuldmotor i eurozonen – och jag är benägen att hålla med.

Ekonomin under press

De växande underskotten gör att staten tar en större plats i ekonomin, samtidigt som den privata sektorn redan är hårt pressad av svag efterfrågan och höga kostnader. Stora offentliga investeringar riskerar att tränga undan privata satsningar. Det kan fördröja återhämtningen i den privata sektorn, som utgör ekonomins ryggrad. Förväntningar om framtida skattehöjningar kan dessutom dämpa konsumtionen ytterligare. Sammantaget finns en påtaglig risk att tillväxten blir klart svagare än regeringen räknar med. Men lägre tillväxt innebär inte automatiskt lägre inflation.

I värsta fall: Låg tillväxt – men inflationen biter sig kvar

När staten lånar och spenderar stort kan flera faktorer samverka och hålla inflationen uppe, trots en trög konjunktur – till exempel genom att fler pengar cirkulerar i ekonomin och trycket på priser ökar. De växande lånebehoven gör också att euron riskerar att försvagas, eftersom det ökar utbudet av statspapper och kan skapa osäkerhet om skuldhållbarheten. En svagare euro gör importen dyrare, vilket ytterligare kan driva på inflationen. Resultatet kan alltså bli stagflation – låg tillväxt kombinerad med hög inflation.

Räntor och risker i eurozonen

Om investerare börjar tvivla på Tysklands förmåga att hålla ordning på statsfinanserna kan landets obligationsräntor börja stiga. Det skulle vara dramatiskt, eftersom Tyskland hittills setts som eurozonens mest stabila låntagare. Högre tyska räntor riskerar att sprida sig till hela euroområdet, och för ECB väntar då ett svårt val: höja räntorna för att dämpa inflationen eller stödköpa obligationer för att undvika en skuldkris.

Annons

Det är inte varje dag Tyskland ruckar på sin gamla självbild som budgetstramare. Men just nu finns en påtaglig risk att landet byter roll – från att vara eurozonens tryggaste kort till att bli en av dess största hot mot stabiliteten. Och Tyskland är inte ensamt. Frankrike, områdets näst största ekonomi, kan sägas redan vara där. Politiskt kaos och växande skulder gör att franska statspapper i dag handlas till räntor som överstiger grekiska.

För Sverige spelar detta roll. Vi är en liten, exportberoende ekonomi och påverkas direkt när våra största handelspartners vacklar. Om räntorna i eurozonen stiger smittar det dessutom snabbt av sig på svenska marknadsräntor. Samtidigt kan en svagare euro stärka kronan, vilket gör importen billigare. Men effekterna på inflationen är ändå komplex, eftersom andra faktorer, som exempelvis råvarupriser, också spelar in.

Men även om det finns risker är detta tack och lov inte huvudscenariot, varken i eurozonen eller i Sverige. Pristrycket är relativt lågt och inflationen väntas stabiliseras kring målet under nästa år. Samtidigt finns ett fortsatt behov av stöd, vilket gör att ytterligare en eller två räntesänkningar ligger inom räckhåll.

Det här är ett alternativscenario – en risk att hålla i åtanke om saker och ting skulle utvecklas annorlunda än väntat.

Riskerna kring skulder i eurozonen är för övrigt en viktig anledning till att jag ser att vi behåller kronan, vid sidan om det främsta argumentet: självständighet i penningpolitiken. Sveriges finanser är sunda och starka. Vi ska inte sätta oss i en situation där vi kan tvingas rädda ett annat land som misskött sina finanser.

Men även utan euron påverkas vi. När det skakar i Berlin, Paris och Frankfurt ökar turbulensen här hemma – svenska räntor kan stiga, exporten påverkas och investeringar blir mer osäkra. Vi är aldrig mer stabila än vår omgivning.

LÄS MER: Kronan tar revansch – bäst i världen i år och fortfarande undervärderad