SCB: Hushållen driver återhämtningen – men hur optimistiska är vi egentligen?

Svensk ekonomi fortsätter att stärkas. I SCB:s senaste konjunkturklocka ligger 12 av 14 indikatorer över sin långsiktiga trend och hushållens konsumtion pekas ut som en viktig drivkraft bakom återhämtningen. Den bilden förstärks av nya siffror som visar att hushållens konsumtion ökade med hela 3,5 procent i september jämfört med samma månad i fjol. Samtidigt är hushållen fortfarande försiktiga med större inköp och sparar mer än normalt. Det är en intressant motsättning, särskilt när Riksbanken nu förbereder sig för att höja räntan.

SCB:s konjunkturklocka ger en allt ljusare bild av svensk ekonomi. För ett år sedan låg nästan samtliga indikatorer under sin långsiktiga trend. Nu är förhållandet det omvända.

I augusti tog BNP-indikatorn ett nytt kliv uppåt efter nedgången i juli. Produktionen inom bland annat bygg och industri utvecklades starkt.

Även hushållens konsumtion visar ett tydligt lyft. Enligt SCB:s nya statistik ökade konsumtionen med 1,1 procent i september jämfört med augusti och med 3,5 procent jämfört med samma månad i fjol. Uppgången var bred och syntes i nio av elva konsumtionsområden. Möbler och hushållsutrustning ökade exempelvis med 7,1 procent i årstakt.

Samtidigt finns skäl till viss försiktighet. SCB har reviderat augustis konsumtionssiffra från en uppgång på 0,9 procent till en nedgång på 0,4 procent. Det visar hur snabbt bilden kan förändras när preliminära siffror justeras.

Att hushållen nu driver återhämtningen är ändå inte särskilt förvånande. Både realinkomsterna och reallönerna har stigit snabbt, samtidigt som skattesänkningar har förstärkt köpkraften ytterligare. Hushållen har helt enkelt fått mer pengar att röra sig med.

Men försiktigheten finns kvar

Men hushållen själva är betydligt mer försiktiga i sina bedömningar av ekonomin.

I Konjunkturinstitutets septemberbarometer hade hushållens förtroende för ekonomin visserligen återhämtat sig till en normal nivå. Men förbättringen handlade framför allt om hur ekonomin utvecklats det senaste året. Synen på den egna ekonomin framåt var fortfarande svagare än normalt.

Hushållen ansåg dessutom fortfarande att det var fel läge att köpa kapitalvaror, samtidigt som sparandet låg kvar på en högre nivå än normalt.

Det är en intressant kontrast till de starka konsumtionssiffrorna, inte minst ökningen inom möbler och hushållsutrustning, som knappast kan räknas till livets nödvändigheter. Men det behöver inte vara någon motsägelse. När inkomsterna stiger kan hushållen både konsumera och spara mer utan att för den skull känna sig tryggare med framtiden.

Det kan också vara så att återhämtningen ser väldigt olika ut för olika hushåll. De med goda marginaler kan stå för en stor del av konsumtionsökningen, medan andra fortfarande håller hårt i pengarna. Det går inte att avgöra utifrån statistiken, men uppgången behöver alltså inte betyda att ekonomin har förbättrats för alla.

För Riksbanken är den starkare konjunkturen ändå ett argument för att ekonomin inte längre behöver samma stöd från penningpolitiken.

Men att ekonomin inte längre behöver stimuleras är inte samma sak som att den behöver bromsas. För det krävs att inflationstrycket motiverar en stramare penningpolitik. Och inte heller där är bilden entydig. Inflationsuppgången i september drevs till stor del av energipriserna, medan inflationen rensat för energi fortfarande är låg.

Det finns också en risk att högre räntor får större effekter på konsumtionen än vad de direkta kostnadsökningarna på pappret antyder. Det var precis vad vi såg 2022 och 2023, när även hushåll med god ekonomi drog ned på konsumtionen.

Om återhämtningen till stor del bärs upp av de ekonomiskt starkare hushållen skulle det kunna räcka med en bara något ökad försiktighet för att uppgången helt ska tappa fart.

Och då kan de väntade räntehöjningarna lämna en besk eftersmak. Särskilt om det visar sig att de aldrig behövdes.